mrs

Idag har jag, Moa och Tashid varit ute på äventyr Halv nio satte vi oss i bilen för att åka till Himis Monestary, ett kloster uppe i bergen där de håller ett stort evenemang den här helgen. Vägen dit gick genom byar, överallt ser vi berg i olika färger och skepnader, ett tag Indusfloden. Vi passerar skyltar med varningens ord förpackade i visdomsord: be alert today, be alive tomorrow. Speed is a knife that can take your life. Hey darling, I like you, but don´t drive so fast. Accedintens don´t just happen, they are caused. The roads are curvey, don´t feel them. Osv. Det var gulligt. 

 

Vi stannar i en by för att köpa något att äta, då kommer ett gäng munkar fram till oss för att de vill ha skjuts till klostret. Visst, säger Tashid och stuvar in dem i bilen. Vi går och kollar i butikerna, kommer tillbaka, och även Moas plats bak i bilen är tagen. Alltså, 6 munkar bak i bilen, och jag får sitta i Moas knä i framsätet! Hur kul är inte det!

 

 

 

 

För enkelhetens skull så fortsätter jag att använda samma blogg som jag hade när jag var au pair i USA. Jag misstänker att det kommer att finnas en hel del olikheter men också en del likheter. 

 

Nu har jag varit 2 dagar i Ladakh och jag njuter av varenda stund. Jag njuter av den vackra naturen. Bergen som omringar oss och skänker trygghet via fönstret in i täcken och filtar. Luften vi andas, kall och knapp, men så ren. Och jag njuter av människorna. Så vänliga och givmilda, så öppna för vår närvaro. Så glada och så fulla med humor. Jag njuter av maten och på sättet den tillagas. Vatten från tanken på gården och mat från marknaden, i ett kök som har blivit vårt gemensamma. Hur de knackar på dörren, ler, bär in en bricka, sätter den på vår säng och sedan kommer tillbaka och frågar om det var okej, vill ha mer eller är för starkt.

 

Sedan njuter jag av Moas sällskap, tryggheten och humorn. Hur vi ligger i sängen med lager på lager av kläder, täcken, filtar och sovsäckar och pratar, tittar på berg, läser, beundrar lakan och gardiner, berömmer den goda maten, alla snälla människor, vädret och kylan, liknar toaletten vid ET, dricker liter varmvatten, tar kort. Det känns som att vi campar inomhus, och det ser nog ut så också. Påpälsade som vi är. 

 

Idag har vi ätit frukost i fönstret och haft solen i ögonen, kokat upp vatten på spisen för att kunna duscha, hämtat nytt vatten och burit till huset, varit på marknaden och köpt toapapper styckvis rulle för rulle. Både vattnet och toarullssituationen säger en hel del om våra olika samhällen. 

 

Vi har också fått en planering för vår vistelse och den känns spännande och rolig. Vi ska ut i byarna och delta i deras arbete med att paketera mat och administrera, hjälpa till vid utbildning av fler byar i att odla ekologiskt, intervjua statsanställda för att samla in information om användningen av bekämpningsmedel, vi ska uppdatera hemsidan, Wikipedia och Facebook, besöka de andra organisationerna i området, delta i festivaler, åka till vackra platser och åka upp längs världens högst belägna motorväg. Allt på bara 8 veckor. Det är fantastiskt att ha så mycket kul att göra och se fram emot!

 

Dagens citat: I bilen på väg till marknaden sitter jag, Moa och Dolkar där bak medan Tashid och Iqban sitter fram. Tashid till vänster, Iqban till höger. Tashid sitter med huvud vänt mot oss länge och pratar. Moa viskar oroligt till mig:

 

- Pst, han tittar ju bakåt hela tiden...

Jag efter ett tag:

- Men det är ju inte han som kör, det är Iqban...

- Jahaaaa...

Haha, så roligt, hon trodde att han satt och körde eftersom han satt till vänster, och blev orolig när han inte tittade på vägen.