mrs

Nar jag borjat ma tipptopp har sa ska nagot som hander dar hemma forstora mitt goda humor, det ar sa typiskt! Jag ar sa ledsen och kanner mig sa hjalplos, ytterligare en gang. Det gor inte saken battre att jag alltid ska ta pa mig ansvaret och forsoka fixa och laga och ta hand om alla. Det ar sa javla latt att gora daliga val, men fan, man maste kampa for att gora de goda valen. Var ar denna kampargladje och vilja att forandra sin situation och inte hamna i bottentrasket? Om den inte finns dar naturligt, hur ska jag/vi kunna framkalla den? Det ar fragan vi maste stalla oss.