mrs

Herregud vad jag har skrattat idag! Jag hade nästan glömt bort hur rolig Emily är och hur kul vi har tillsammans. Helt galetcrazy! Vi började med att gå till Världsbutiken för att lämna lite blommor. Bara det var en upplevelse. Tanterna är så himla söta och helst ska alla prata med en samtidigt. Vi gick vidare till en butik med souvenirer. Jag lade ifrån mig mitt choklad för att kunna titta på sakerna. När jag ska gå ut vänder jag mig i dörren och säger "oj, jag glömde ju mitt choklad". En halv timme senare när vi är på väg tillbaka till butiken föreslår Emily att jag ska säga att jag glömde chokladet och att det skulle vara anledningen till att vi kom tillbaka, men det ville jag inte. Men, när vi öppnar dörren och går in säger han "glömde ni chokladet?". Sen småpratade vi lite med honom i kassan och han påminde mig om att inte glömma mitt körkort. När allt är klart och vi ska hejdå säger han:
- hejdå, ha en trevlig...
- detsamma!
-...resa!
Hahaha!
Därefter gick vi och fikade och sen skulle vi gå på bio och se Roy Anderssons Du levande. När vi kommer in genom dörren till SF pratar hon om uppmärksamhet nånting... och samtidigt så snubblar vi båda över en matta som hade korvat sig! Så himla typiskt! Till slut kommer vi in i biosalongen och sätter oss ner. Då kommer Emily på att hon måste titta på biobiljetterna. Hon hittar inte dem, så hon vrider och vänder sig i stolen och är inte helt tyst. Då vänder sig mannen framför om och är jättesur. Han påpekar att filmen är barnförbjuden. Märk väl att reklamen precis bara hade börjat! Så kritiken var i stort sett helt obefogad, kan man tycka. Hur som helst så satte filmen snart igång och den visar sig vara riktigt, riktigt bra och rolig! Jag skulle vilja påstå att den är ett mästervärk.
Sen en sista rolig sak: När filmen var slut satt alla kvar och tittade på eftertexterna. Det var intressant.
Tack Emily för en fin dag och kväll! Du är verkligen Kung Silvia!


Hur roligt jag än har haft så måste jag ändå komma hem till något som får mig att bli ledsen igen. Orden sticker till och gör ont. Man tror att det nånstans har nått en gräns. Jag blir lika lurad varje gång.

Jag skulle vilja ha ett kvälls- natt eller sängsällskap. Lite värme och en öppen famn. Några fina ord och gärna ett glas vitt. Istället lägger jag mig i en kall säng utan lakan. Bara ligger. Väntandes. På sömnen som ska ta mig härifrån.