mrs

jag skrev och skrev och skrev och sa helt plotsligt stanger internet ned sig sjalv. det tog mig 1,5 timme att na det tillstand da jag klarar av att se den har webbsidan igen. 

hur som helst, helgen var lugn. inte for att jag haft nagon vild helg i det har landet (an... forhoppningsvis) men jag gjorde liksom inte sadar jattemycket. jag hade tid att lasa ut den bok som har "hindrat" mig fran att ga till gymmet de senaste tva veckorna.  laste Stenhuggaren av Camilla Lackberg som jag fick av mamma i julklapp. nu forstar jag allt karins snack om lackberg...

igar var barnens skolor installda for att det var for Kallt. inte for att det var for mycket sno, inte for att det var stormigt ute, nej for att det var for KALLT! herregud, barnen gar for tusan i skolan inomhus! men faktum ar att det faktiskt ar sjukt kallt har just nu. Det har varit nere pa -20 C. Tyvarr medforde det att vi inte kunde aka skidor i sondags. 

det tragiska ar att nu kommer det att droja lange innan jag far tillfalle att aka igen. christelle och kristien har namligen bada lamnat mig for tva veckors semester pa olika hall. for att vara arlig passar det anda ganska bra med den period jag ar inne i just nu. jag vill bara vara hemma och vara for mig sjalv for ett tag. 

det var namibia-jennies fodelsedag i lordags! jag hade bakat en chokladtarta, gjort ett gigantiskt fodelsedagskort, blast upp ballonger, inhandlat frukost och bestamt att overraska henne i lordags morse. emma, anja och jag kom dit klockan nio pa morgonen, smog upp pa hennes rum och sjong happy birthday for henne. sen spenderade vi resten av dagen med att bara hanga, kolla pa film och slutligen ata ute med nagra andra tjejer ocksa.

jennie visade filmer for oss fran hennes liv i namibia och jag kan saga er att alla de bilder ni har framfor er nar ni hor afrika stammer! for mig kanns det helt ofattbart! jag har forstatt att jag ibland ar for kritisk nar jag hor eller ser saker, jag tror liksom att det bara ar sa pa tv. eller det ar nog snarare sa att jag tror att det visst ar sant, men jag tror inte det ar hela sanningen. och det har jag val mer eller mindre fatt bekraftat ocksa - storstader i namibia ar som vilken storstad som helst. det ar nar man kommer utanfor det civiliserade som man har gjort en upptackt.

det vacker ocksa sa manga tankar inom mig. jag kan inte forsta att vi nu lever sa lika liv: har samma jobb, har en fritid som mer eller mindre innehaller detsamma, har alla de bekvamligheter man kan onska och sa vidare. och sa nar det har aventyret ar slut sa ar det verkligen slut. hon atervander till sitt namibia for att aterigen jobba med hiv/aids-smittade. jag atervander till sverige for att plugga. gratis.

jag har lart mig annu mer om presidenvalet nu. jag har lart mig att det finns nagot som heter super delegates och att folk ar radda for att dessa kommer att avgora vem av obama och clinton som kommer att representera demokraterna. nar folk nu rostar for en kandidat sa far ju kandaditerna ett visst antal delegater var. den som i slutandan har flest delegater kommer att representera sitt parti. grejen med super delegates ar att dessa inte vals av folket utan de ar liksom alltid dar, vid sidan om, och kan rosta pa vilken kandidat de vill. grejen ar ocksa att det finns 700-nagot super delegates. i nulaget leder clinton bara med 27 delegater fore obama vilket innebar att det sakerligen kommer att vara dessa super delegater som kommer att avgora i slutandan. men det kommer att droja lange innan den har dramatiken ar over.