mrs

Jag hatar NYC! var min enda tanke i sondags pa vag hem darifran. jag menade det forstas inte, hatet var mer riktat till tunnelbansystemet och dess knappa information om linjerna - vilket kanske i komination med min okunskap om systemet ocksa- fick mig att anlanda pa JFK:s flygplats en kvart innan mitt flyg lyfte. damen i disken ville forst inte ge mig en biljett eftersom jag inte skulle hinna med det, men ack ack, det gjorde jag! kutade forbi alla koer jag kunde se och kutade till min gate... dar jag kunde utandas och se att INGEN har gatt pa planet. tack gode gud!

traffade en man lordagsmorse som hjalpte mig att reda ut hur det dar med metrocard fungerar pa airtrains. sondagkvall traffar jag samma man nar jag ska ta airtrainet tillbaka till flygplatsen. vad ar oddsen? han fragade mig om mitt business card (thank god att jag inte har nagot, vad skulle dar sta: NANNY?) och sedan sa han, att om han skulle gissa var jag kom ifran sa skulle han gissa RUSSIA. okej att jag ar sjukligt forkyld, men han kan val inte mena att min accent, nagonsin, later rysk. jag har inte ens kollat pa det dar business cardet sen jag kom hem, aven om han verkade vara en sjyst kille som jobbar med hunger project sa far man ju dra en grans nanstans. vid pahopp ungefar.

det var riktigt roligt att traffa elin i alla fall! strosade pa 5th avenue, gick over brooklyn bridge, sag lite av chinatown och soho, akte hem till hennes vardfamilj och checkade laget i hennes hemstad. 

- inga av mina klader passar ju... Ooops!