mrs

hur som helst, detta ar vad som har hant den senaste tiden: emily spenderade andra halvan av forra veckan har. tyvarr smittade min vardfamilj henne direkt nar hon kom hit, sa stackaren var ju sjuk i stort sett hela tiden hon var har. hon fick dock traffa de flesta av mina vanner, se niagara fallen och fa erfara hur fruktansvart arlig jag har varit nar jag har sagt att "i rochester finns absolut ingenting". nej, inte ens en gagata. 

att ha besok hemifran var saklart jattekul, men samtidigt fick det mig att inse annu mer att jag inte vill hem. det kandes sa naturligt och latt att traffa henne att det inte kandes som att dar nagonsin hade funnits nagot avstand mellan oss. och om det ar pa det sattet varfor skulle det da vara nagra problem med att vara hemifran? 

igar kvall begav jag och christelle oss till flygplatsen for att hamta kristien som antligen kom tillbaka fran sin resa pa vastkusten. eftersom kristien hade ett presentkort pa Thank God Is Friday sa bjod hon ut oss dar pa middag. det var sa himla mysigt och trevligt att alla tre var samlade igen efter nastan en hel manad dar alla har rest pa olika hall vid helt otimade tillfallen. sa nu har vi tva veckor da vi sakerligen kommer att ses i stort sett varje dag, tills froken friresor ger sig av till florida for tredje gangen det har aret. jag ar inte avundsjuk.  jag ar inte avundsjuk. jag ar inte avundsjuk.

en av sju dagar utav den har mardromsveckan ar avklarade. bada mina vardforaldrar ar borta hela veckan och jag kommer att jobba sjukt mycket. jag hoppas bara att de betalar mig riktigt bra, sa att jag kan lagga undan lite pengar till mexiko. som for ovrigt ar mindre an en manad ivag nu. yey!