mrs

Ladakhs varma källor var för en vecka sedan av okänd existens för oss. Men en tibetansk läkare berättade att de ibland ordinerade bad i dessa varma källor, exempelvis vid vissa hudbesvär. I förrgår framförde vi blygt och mycket försiktigt vår önskan att åka dit till dem på kontoret. Först tittade de skeptiskt på oss: vill ni bada? Really? Ni kommer att bli sjuka! men när vi insisterat ett tag handlade de mycket snabbt, fixade tillstånd och planerade. Och igår tog vår chaufför Iqbal oss på den 3,5 timmar långa bilresan dit!

 

Det såg inte riktigt ut som vi hade tänkt oss. Jag som badat på Island trodde att det skulle vara nåt liknande. Men icke. Det stod ett litet litet rätt så fult gult hus i ett till utseendet tråkigt samhälle. Huset hade 3 dörrar där man fick privatbada. Efter en timmes köande intog jag och Moa ett av rummen. Vatten från bäcken utifrån strömmade in i betongutrymmet där vi klev ner och inte klev upp förrän en timme senare, då vi båda var svimfärdiga och illamående. Så illamående att vi var tvungna att sätta oss ner och andas djupt, och sen köpa kakor och lemonad.