mrs

En otäck känsla dröjer sig kvar efter att ha blivit förföljda av en bil på väg hem från marknaden idag. Men med lite tur och förnuft så är vi hemma igen och helt oskadda. Puh! 

 

Sjukt kissnödig på väg hem till stan hittar jag en mörk gata där jag kan sätta mig. Kollar så att kusten är klar och väntar på att två bilar längre bort ska passera. En av bilarna saktar in och kör långsamt mot oss. Skamset drar jag upp byxorna och väntar ett par hundra meter. Där huset skuggar tänker jag sätta mig ner, varpå bilen kommer och saktar in mot oss återigen. Vi springer över gatan, tänker att det här var ju konstigt, och framför allt sjukt störigt. Bilen ger sig inte, vänder om och kommer mot oss igen. Vi springer över på andra sidan gatan igen, varpå bilen gör likadant. Och så håller vi på 5 gånger, vi sicksackar och bilen vänder. Vi börjar bli rädda.

Vi ser en butik som har öppet, går in och spejar ut därifrån. Vill hålla koll på bilen. Den parkerar utanför. En av männen kommer in i butiken och köper endast tändstickor. Jag frågar honom om den vita lilla bilen är hans, men han skakar bara på huvudet, svarar knappt. Kommer på mig själv med att kolla in i hans jackficka om han bär pistol. Jag är beredd på det värsta. Mannen går ut, och står utanför och bara väntar. Vi börjar bli oroliga, undrar vad de vill oss. Råna oss? Våldta? Moa stannar i butiken och spejar på mannen medan jag går ut på gatan för att vifta till oss en taxi. Efter ett tag har vi en och vi ber honom köra oss hem. Mannen hoppar in i den vita lilla bilen (som inte är hans!) och kör efter oss. Efter ett tag mörknar det, vi funderar på om de stängt av lyktorna igen.  När vi kör in på de små grusstigarna som är slingriga och orationella börjar det kännas bättre, här blir det svårt för dem att följa efter. När vår taxibil dä stannar mitt på grusvägen blir vi skitskraja. Taxichauffören hoppar ur och springer bakom bilen, Vi börjar tro att det är en del av planen, spärrar upp ögonen och tittar på varandra. Men det visar sig att han såg en bilnyckel liggandes på marken som han stannade och plockade upp. En god man alltså.

 

Han kör oss hem, vi betalar och går med raska steg upp mot vårt rum. Låser alla lås och försöker pusta ut. Vi lagar mat, tar ett glas öl och pratar om vad som har hänt. Vi pratar om överlevnadsstrategier, om det oprovocerade och oförutsedda våldet, om trygga sfärer, av att befinna sig i krig, bli våldtagen osv. Vi har fått smaka på rädslan, fått se ett prov av hur vi reagerar i trängda situationer och förstorat öron och ögon för att bereda oss för kamp. Vi är lyckliga att vara fysiskt oskadda men vi har fått känna på något nytt. Det var ingen angenäm känsla.