mrs

Sötnosen baby Namgyal som var så rädd för oss i början - vi pratade så annorlunda och såg så konstiga ut, och ändå ville vi komma honom så nära. Han skrek oftast efter mamma, sprang därifrån, vände ryggen till eller tittade blygt ner i golvet. Det tog nog en månad innan vi övervann hans förtroende, och nu skrattar han och busar med oss och vi får lov att hålla honom om mamma Chuskit är utom synhåll. En sötnos vi kommer att sakna! Liksom hans underbara mamma, som har varit fantastisk mot oss från dag 1. Alltid skrattandes och skämtandes. Vi är alltid välkomna hem till henne på te eller middag och ibland hänger vi med till hennes mamma för en kopp te. Våra konversationer är stundtals förvirrande och det kan ta lång tid att få rätt svar. Men det är slående hur roligt man kan ha tillsammans, och hur mycket man kan tycka om en människa, som det är så svårt att prata med.