SNÖ
Förra veckan tog Tarshin oss till 2 av LEHO:s projekt: växthus- och solhusprojekten, där vi fick lära oss ännu mer om konstruktionerna genom att studera dem på plats. Båda projekten syftar till att höja levnadsstandarden för familjer i Ladakh. De specialkonstruerade växthusen gör det möjligt att odla även på vintern vilket ökar familjernas inkomst avsevärt. Bonden vars växthus vi besökte tjänade 3 gånger så mycket som andra bönder, ca 50 000 rupies under vintern (5-6 mån), och han är kanske den mest framgångsrike och motiverade av dem alla. Moa och jag blev inspirerade och funderar på om det skulle fungera att ha en liknande konstruktion i Sverige.
Vi drog så småningom vidare till solhusen. Husen utnyttjar solens energi för att värma upp huset under dagen. När det kallnar frigörs värmen från väggarna så att rummet blir varmt. Projektet har varit väldigt framgångsrikt och har positiv inverkan på både folk och miljö. Folk i Ladakh värmer vanligtvis sina hus med antingen torkad koskit eller buskar i området, då det knappt finns några träd eller elektricitet här. Att samla in koskit är tidskrävande och röken den avger är skadlig för lungorna, och att bränna upp de få buskar och plantor som finns är direkt skadligt för miljön. Så genom att ha ett solhus får de en jämnare värmeförbrukning, mindre arbetsbörda, bättre hälsa och mer tid till att jobba med hantverk eller studera. Ett projekt som måste få vidare spridning. Och återigen blev jag och Moa inspirerade och frågar oss hur vi kan använda denna kunskap hemma: bättre isolering, tjockare väggar, inga "onödiga" fönster, södervända fönster, osv.
Detta solhus är ett visningsexemplar dit LEHO och andra org tar intresserade. Huset har två rum. Rummet till vänster har en särskild konstruktion med mycket fönster och en svartmålad vägg som när rummet blir kallt frigörs inåt i rummet. Rummet till höger har dubbla väggar med bra isolering emellan och fönster som är 20% av golvytan. Väggarna värms upp under dagen och frigörs på kvällen. Det finns ytterligare en konstruktion med ett växthus utanpå huset. De olika hustyperna har olika fördelar och utseende. Men flest är intresserade av rummet till höger då det är lätt att bygga till ett existerande hus och är snyggt enligt ladakhiernas tycke.
Igår eftermiddags åkte vi till ett högt beläget kloster i Leh. Jag som njuter av höga platser och fina utsikter hade det fint. Efteråt fick vi följa med vår chaufför Iqbal hem till hans familj för att dricka te. Vi fick det söta mjölkteet och kunde inte tacka nej till det salta smörteet. Inte heller till tjockt runt bröd, kex och runt stenhårt bröd. Men vi har vant oss och lärt oss att uppskatta det som förut var så jobbigt (JAG HAR JU SAGT NEJ TACK 3 GÅNGER!). Faktum är att det i den ladakhiska kulturen är artigt att tacka nej minst en gång vad som än erbjuds. Man tackar aldrig ja direkt, det skulle tyda på desperation och själviskhet, menar de.
Igår morse när vi vaknade var det frost på insidan av fönstret (!) och i morse kunde jag väcka Moa med de sprudlande orden: MOA, DET ÄR SNÖ UTE! Så vi gick ut och njöt och fotade.
Sen i eftermiddags så övertalade vi Iqbal att köra oss till ännu en helig buddhistisk plats (vi försöker ta igen den andlighet vi hittills gått miste om), nämligen det färgglada templet vi hade sett på långt håll och som vi tyckte såg fint ut. Och det var fantastiskt fint. Dessutom bjöds det igen på fin utsikt. Särskilt kul att se de ladakhiska husen uppifrån, täckta av torkat gräs till djuren.
Kommentarer
Trackback
