mrs

Jag är djupt, djupt tacksam för ett händelserikt, spännande och framför allt lärorikt år. När jag tänker på året som gått vet jag inte hur jag skulle kunna be om någonting mer. Jag har varit en lyckligt lottad människa på denna jord och jag tackar alla runt omkring mig för det. Och jag vill på nåt sätt tacka för ett flyt som jag inte vet hur jag har fått och som jag alltid har trott att jag har saknat (till skillnad från min käre bror som hade det medfött). Men saker och ting vänder i livet och 2012 var helt klart mitt år.

1.     Det började i och för sig rätt kämpigt med en C-uppsats som skulle lämnas in veckan efter nyår. P.g.a missberäkningar så skrev jag den på en vecka och höll tummarna hårt för att det skulle gå vägen. Det gjorde det. Tiden på Södertörn var därmed över, och någonting nytt skulle ta vid. Läskigt, sorgligt, men också lite spännande att se vad en utbildning kan leda till.

2.      I slutet av januari påbörjade jag min terminlånga praktik på PeaceWorks. Precis som allt jag gör så var det väldigt jobbigt de första två månaderna. Det var mycket press på att göra ett bra jobb samtidigt som en ska fungera socialt också. Men jag trivdes bättre och bättre, fick insikt i hur det är att jobba på en NGO och så fick jag lära känna fantastiskt fina och inspirerande människor. Och så fick jag lära mig att jag gillar att sitta inne på ett kontor och skriva hela dagarna och att jag gillar mindre när oväntade saker inträffar (såsom att behöva lämna kontoret eller ha oplanerade möten).

3.     Fick sommarjobb på Arbetsförmedlingen! Med statsvetarbakgrunden var jag otroligt taggad på att prova ett statligt jobb efter ett ideellt. Jag tog med mig mina demokratiska perspektiv och teorier om tjänstemannarollen, omsatte dem i praktiken och gjorde enligt mig själv oftast ett utomordentligt bra jobb. Jag fick möta människor i en position jag aldrig tidigare gjort vilket var otroligt utmanande men också givande. Fick dock insikt om att jag inte vill jobba direkt med människor i utsatta positioner (kanske inte så mycket med människor överhuvudtaget?). Jag blir trött av att vara aktivt social och möta människor. Plus att jag ibland upplevde det svårt att hantera de känslor som uppstod i samband med möten med vissa människor.

4.     Fick en fantastisk möjlighet att åka med Framtidsjorden som praktikant till Indien. Upplägget var som gjort bara för mig med allt vad jag drömt om: 2 månaders förberedelser på folkhögskola (jag har alltid velat gå på folkhögskola), 5 månaders praktik i Indien på 2 miljöorganisationer (har länge velat åka till Indien, har velat volontärarbeta plus att jag är sjukligt intresserad av miljöfrågor) och därefter 2 månaders efterarbete när vi kommer hem igen (är väldigt peppad att dela med mig till andra och påverka).  Och nu vid årsskiftet när jag har klarat av hälften är jag fortfarande lika tacksam och glad över att vara här. 

5.     Eftersom jag har fått möjligheten att vara på så många olika platser det här året har jag också lärt känna många fina människor. Jag är uppriktigt glad över detta. Samtidigt är jag också väldigt tacksam för alla gamla vänner som alltid finns där och som är toppen på alla sätt och vis. Och förstås för AK som orkar med mig i alla känslostormar och som gör vardagen lättare och roligare.

6.     Jag har fyllt 25 år uppe i Ladakh! Och börjar få lite åldersnoja. Kroppen verkar hålla på att tappa formen och lite rynkor börjar framträda. Samtidigt som jag känner en stress över att det är många saker jag måste hinna med, snart (innan livet typ tar slut?). Det är något irrationellt men det är så det känns. 

7.     Det mindre roliga är förstås familjen där farmor gick bort i början av året och mamma som försvann i somras. Farmor var en häftig och stark kvinna som jag alltid kunde känna mig trygg hos. Hon höll ihop släkten och gillade att berätta för alla vad alla andra hade för sig. Hon sa ifrån när hon ogillade något och glömde aldrig bort någons namnsdag. Och vi umgicks genom att spela kort. Ända sedan vi var små fick vi lära oss att det är så vi gör. Först äter vi sedan spelar vi. Oftast blev det Plump eller Canasta. Och det var alltid någon som blev lite förbannad, antingen var det brorsan, pappa eller farmor själv.

Så, det har varit ett händelserikt och mestadels bra år. Jag är glad för vad som finns och försöker att inte sakna det som inte finns. Det känns som att även 2013 kommer att bli ett äventyr. Jag har lite tankar på saker som jag vill göra, men först ska jag njuta klart av Indien!