mrs

Dagens skratt: Telefonsamtalet med Linnea då vi smidde planer om hennes och Andrés halvårsdag. Det första vi planerade var att hon skulle bjuda honom på nån restaurang. Sen spann vi vidare på den idén och det slutade med att jag skulle ploppa ut under deras bord med min gitarr och sjunga I'll always love you för dem. Sen skulle Kenny också komma. Sen började vi bli lite elaka och då kom vi fram till att hon skulle lämna honom där och tillbringa kvällen med mig istället. Och så säger Linnea galet skrattandes "Emma, kan vi inte göra så med nästa du blir tillsammans med men inte tycker om?". Hahaha! Så mycket har jag inte skrattat sen...

Igår faktiskt. Då var jag hemma hos Marre med henne och Nathalie. Vi började prata om glass och Nathalie fick det att urarta ganska rejält. Vi fick bilder framför oss om att Videocenter skulle sälja svartglass bakom disken för sjukt billiga slantar. Det var sjukt kul det med!

...Och alldeles säkert är detta bara kul för de som var där just då. Överflödigt inlägg med andra ord.

Naww! Ett för mig okänt nummer ringer till min mobil. Jag svarar och upptäcker att det är min Posten-brevbärare Kjell som ringer. Vi delade ut post på samma område och pratade ganska mycket med varandra under den tiden. Han fick också mitt nummer ifall det skulle bli något jobb ledigt på Posten ("du skulle passa så bra in i vårt gäng"). Så nu ringde han och undrade om jag var intresserad. Tyvärr (?!) kunde jag ju inte tacka ja till det erbjudandet. Men det var så himla gulligt att han ringde! Det lyfte min dag.

En hemlis: En gång fick jag åka på Kjells Posten-moppe. Vi befann oss i ett stort garage och han insisterade på att jag skulle sätta mig på hans sadel medan han skulle stå upp och köra mig. Och visst, det fick jag ju göra. Och kul var det! Jag brukar kalla honom galna Kjell.

Oh! Det känns som jag ska på maskerad ikväll, med tema i kvinnlighetens tecken. Jag ska ut med heterobrudarna och har bestämt mig för att sätta en heterostämpel även i min panna ikväll. Så roligt! Bildbevis lär dyka upp inom det närmsta.

Annars har helgen flutit på bra än så länge. Jag har umgåtts med fina människor och haft de mest underliga diskussionsämnena. Snez och Marre vet vad man ska snacka om sent en fredagkväll. Mer behöver jag inte säga. Såg Hata Göteborg för andra gången i morse. Jag kan fortfarande inte förstå de som bara utdelar dålig kritik till den filmen. Den innehåller både starka scener och belyser det problem som det sällan talas högt om-grupptrycket inom killgängen. Det är bra.

Fick två mail idag med anknytning till min resa. Ett från värdfamiljen och ett från deras nuvarande au pair, Olga. Det var trevligt. Kan passa på att nämna att det idag är exakt 2 veckor och 2 dagar kvar. S å h i m l a  s j u k t !

Haha! Man kan tro att jag precis har hittat kursiveringsverktyget...

Jag har varit i Stockholm idag. Tog nattåget upp igår, var framme i morse, besökte amerikanska ambassaden, strosade runder samt klippte mig i väntan på bussen hem och sen satt jag på bussen i 8,5 timme. Hade två böcker och en SvD till sällskap. Så det var rentav ganska trevligt. Det kunde man inte tro på förhand. Jag börjar känna mig lite medelålders när jag tänker på mitt hår och dess frisyr. Mer eller mindre har jag nog haft samma frisyr i 3 år nu, med olika färg och längd som enda variation. Men jag vill inte ha en tuppkam. Och jag vill inte färga det mer heller. Jag själv om 20 år? Nä, det är ingen större skillnad...

Det var faktiskt en rätt fin dag igår, trots allt. Jag och Elin åt på Haket, sen snabbshoppade jag, Marre, Snez och Nathalie på Väla. En tresitssoffa såg ut som en tvåsists. Det var roligt. (Eller vad säger du, Marre?! Hehe!) Pratade med Emily också igår, det var lika roligt som vanligt. Galnacrazylady!

Mitt försök att inte äta så mycket godis timar dåligt med den här perioden. Vilket betyder att jag får äta körbärstomater till tröst. Men gud vad många tomater jag har ätit! Och gud vad bra jag mår idag!

Idag var det exakt ett år sedan jag och Therese träffades för första gången. Tänka sig att denna underbara och fantastiska kvinna bara har funnits en så pass kort tid i mitt liv och ändå och har kommit att bli en av de allra mest betydelsefulla. Hon är fin. Vi ska fira årsdagen genom att gå till Vegeriet och äta lunch.

Sen ska jag träffa mitt andra ess ikväll, Linnea. Hon har fått mig till att gå på ett intensivpass med henne på Friskis ikväll, där det säkert är jättemånga koordinerade och svåra rörelser. Som det mjölkpaket jag är lär det bli intressant.

Jag kan knappt tro att jag har lyssnat på samma Alicia Keys-låt många gånger på rad nu. Kan knappt erkänna det, men, jag gillar den. Ho ho ho.

Jag hade lite tappat tron på Lars Winnerbäcks förmåga att leverera lika bra låtar som de han gjorde till och med Söndermarken, men den här låten visar på det motsatta. Jag är glatt överraskad.
http://www.youtube.com/watch?v=9pk3J9-1-UA

visste jag inte kunde ha en positiv innebörd.

men nu är det FAN OCKSÅ med större bokstäver!
jag säger bara ALDRIG MER.
jag orkar inte.

och vem fan kan man prata med halv elva på kvällen........?!

Det är för tusan ett heltidsjobb att hålla på med alla papper och skit! Jag blir så trött. Ska i alla fall snart ner på stan och fixa några ärenden. Ska bli nice att lämna detta sunkiga kontor.


Någon som vill hänga med till Stockholm i nästa vecka? Isf åker vi på onsdag och åker hem igen på torsdag. Vem som helst till sällskap hade varit trevligare än att åka själv.

Är datumet för min avresa. 1 september är Kottens avresedatum. Det är sorgligt. Jag tycker så mycket om att vara med dig. Men visst är detta bra för oss? Visst är det det?

(Jag vill ändå att situationen ska suga!)

Jag hade tydligen sagt: Next station, please! i sömnen. Och nu är det klart - nästa station i mitt liv kommer att bli Rochester, NY.

Det gick snabbt! Det tog en vecka från det att jag skickade in mina papper tills det jag fick min familj. Jag blir nervös och skakig i hela kroppen av bara tanken på att det rätt så snart faktiskt bär av. Om drygt en månad är det tänkt att avresan ska äga rum. Innan dess måste jag: gå på en allmän hälsokontroll, skicka in utdrag från mitt brottsregister, åka till Stockholm och amerikanska ambassaden för att fixa visum, fixa en översättning av mitt körkort... Sen packa, säga hejdå till alla osv.

Jag är glad på nåt sätt för att jag verkligen kommer att komma iväg, även om inte detta är resan jag har drömt om att göra. Samtidigt är det en sorgsen situation jag har satt mig i. Jag pratade med Kotten och Linnea om det igår och det var sjukt jobbigt. Mina fina!

Men fan! Det är nu jag gör valet. Jag kan inte låta mig påverkas.

You have been accepted onto the Au Pair In America programme.
Your application is currently being circulated to host families.

... Vilket innebär att jag när som helst kan få ett samtal från en amerikanare! Håll i stolen! Den spontana delen av mig säger kort och gott "neeej, vill inte!!!!!!", den andra, klokare och mer långsiktiga delen av mig, säger med lugn och stadig röst "Emma, detta är kanske inte vad du vill göra helst av allt just nu men när du väl satt foten på amerikansk mark så kommer du att förstå att detta var vad du skulle göra." Egentligen säger den kloka rösten mycket mer än så. Den radar upp alla för- och nackdelar samt konsekvenser av mitt kommande beslut. Det är så jäkla störigt!

Det är av anledning av detta jag faktiskt har skapat den här bloggen. Jag har ända sedan bloggandets födsel varit skeptisk och ointresserad -Men!- även de döda kan vända sig i kistan! Så om nu den här resan blir av är det meningen att det ska gå att följa med i blöjbyten och elchockar här.