mina drommar har drastiskt forandrats sedan jag borjade jobba som en au pair, det ar bara att konstatera. numera har jag inte langre den mardrom dar en man jagar mig runt farmors kvarter i en stor lastbil for att sedan jaga mig i hennes tradgard pa fot. nej, nu har den har hemska mannen istallet blivit ersatt av en annan au pair, som istallet for att jaga mig runt farmors omrade forsoker ta over mina vardbarn. 

oh, michael fullandade den har dagen, annu en gang. han ar fan min basta van ibland alltsa! vi hade en riktigt grym dag tillsammans. vi akte skridsko, laste sakert 10-12 bocker, lekte grodlekar, spelade spel och lekte "house" med alyssa (dar jag ar syster jaqueline och alyssa ar syster emily och michael ar vart husdjur: en GRODA. vad annars?). vi satt i min sang och kollade i min scrapbook som jag fixar med och sen foljer jag michael in i hans rum. han satter sig pa sangen och jag ar pa vag ut och sager godnatt till honom.

ah! the hottie var nyss har! jag skickade ett sms till henne for att onska henne en trevlig tripp tillbaka och sadar, da ringer hon upp direkt och fragar om hon kan komma over. jag ska just ata middag sa vi sitter i mitt kok och snackar lite, nar jag ar fardig fragar jag om hon maste dra igen. det maste jag formodligen, sager hon. jag var nagot nojd over det faktum att jag typ korde hem henne som hon gjorde mot mig sist, men a andra sidan lite sorgsen over att jag inte bjod upp henne pa mitt rum sa att vi hade en chans att prata lite mer. sa istallet kramades vi tre ganger innan hon gick. det var faktiskt riktigt sorgligt. hennes ogon ar sa fina och gav ett intryck av vemod. men den har gangen kandes det anda som att vi menade det nar vi sa att vi skulle forsoka halla kontakten. fan, jag hoppas verkligen det. jag vill traffa henne i mars. miss hottie.

emma fran lund har anlant till rochester! jag bjod ut henne i tisdags for en fika pa rochesters (enda?) stolthet - Javas. det ar det cafeet som jag ocksa var pa nagon av mina forsta dagar har och trodde att det bara var borjan till rochesters heta utbud. det har visat sig att jag hade fel, men jag menar, det tog mig tre manader att inse att det inte finns mycket mer an vad jag kanner till sa om det tar emma detsamma... sa har hon 7 manader i ljuset av den kunskapen (och i morkret av 1 miljonsstaden som alla manniskorna gommer sig i). ur den synvinkeln gor jag ett ganska bra jobb. hon var dessutom supertrevlig och valdigt lattsam och sadar glad och mysig, sa hon kommer sakert att bli toppen har. herregud, vi har ju redan pratat om att aka till goteborg och halsa pa karin nasta sommar. HRM, det vill saga 2009. kanns valdigt avlagset.

mitt anseende om mitt hoga EQ later sig kvartsta- jag hade sa ratt sa ratt! jag akte hem till henne idag och sag en debatt med presidentkandidater fran demokrater respektive republikaner, i en soffa i vardagsrummet med hennes mamma till sallskap (!). vi sa nastan ingenting till varandra eftersom vi alla tittade pa debatten. sen skulle hon ata och da skickade hon vackert hem mig. "hmm, det var kind of strange", tankte jag som tyckte att hon iaf kunde ha sagt nagot om situationen och vad som hander. sa jag kom hem och tittade pa RENT igen men efter ett tag beslot jag mig for att skicka ett sms. sju minuters vantan senare vet jag att hon var "kind of scared that it will get to serious when she know that she will just be home for a short while". ehh... jaha. tror hon att jag som vet att hon kommer att aka tillbaka till sin skola om 7 dagar och ska aka hem till sverige om 9 manader vill att det ska bli too serious? nej, det ar val ingenting man vill. men jag vill ju fortfarande traffa henne. hon ar roligare att hanga med an manga andra och faktum kvarstar att vi har en fet detalj gemensamt som jag uppskattar att atminstone nan av mina vanner har. men vi ska ju vara vanner, som det sa vackert brukar avrundas med. jag tvivlar men hoppas. hon ar ju sa het. 

angaende dejten: jag har tappat rakningen pa hur manga ganger vi ar uppe i nu. setts alltsa. det basta med hela den har situationen ar att det ligger pa ett lagom-plan, det passar mig utmarkt. hon ar fortfarande skithet, v e r k l i g e n H E T! det ar inte sa tokigt om man bortser fran hur besvarligt det ar att dolja ett och annat for min vardfamilj. 

jag har haft min forsta date har - med en het amerikansk tjej! jag som skulle halla mig borta fran den fronten vet inte riktigt vad jag sysslar med just nu. men det ar kul att det ar lite action, som karin sa vackert uttrycker det angaende sin egen date. men det ar ocksa positivt ur fler synvinklar.

Mitt rum ar en enda rora! Nar jag bodde i Barslov var det nastan alltid stokigt och likasa nar jag bodde hos pappa. Det konstiga var att jag anda stadade var  och varannan dag. Enligt mig berodde det pa att jag hade for mycket saker och for litet rum, vilket ocksa var sant. Men till saken hor att jag nu inte alls har mycket saker i jamforelse med hur mycket utrymme jag har, men rummet ar anda en enda fet rora! Utklippta annonser, godispapper eller liknande (jag har alltid atit mycket godis, men aldrig tranat sa mycket som jag gor nu, sa jag ligger pa plussidan - lugn!), klader, julklappsattribut, bocker, broshyrer, souvenirer etc, etc. Ni vet att man kommer ju till sjalvinsikt nar man ar har: kan val handa att jag ar nagot slarvig. (Men jag gillar det inte sa jag stadar snabbt igen... Och sa gar slarvet i sitt eget lilla kretslopp)

Nar jag borjat ma tipptopp har sa ska nagot som hander dar hemma forstora mitt goda humor, det ar sa typiskt! Jag ar sa ledsen och kanner mig sa hjalplos, ytterligare en gang. Det gor inte saken battre att jag alltid ska ta pa mig ansvaret och forsoka fixa och laga och ta hand om alla. Det ar sa javla latt att gora daliga val, men fan, man maste kampa for att gora de goda valen. Var ar denna kampargladje och vilja att forandra sin situation och inte hamna i bottentrasket? Om den inte finns dar naturligt, hur ska jag/vi kunna framkalla den? Det ar fragan vi maste stalla oss.

Jag ar sa rolig att jag nara pa anvander samma skamt tva ganger. Stannade till pa det efterlangtade dinert inatt och bestallde fruit pancakes. Far in 3 feta pannkakor liggandes pa varandra, med jordgubbar pa toppen och gradde runt omkring. Sager: "It really was a pan-CAKE!" Inte sa mycket skratt dar inte. "Pan-CAKE". Naha... Inte kul nej...

Tralalala, I had a -pip- in my sofa, tralalala...

Idag har jag skrivit en fem sidor lang uppsats om Chicago. Jag var i pyjamas och lag i sangen och skrev i narmare sju timmar. Med pauser och telefonsamtal for att overleva saklart. Fick antligen prata med den fina Therese. Det var Sa galet langesen! Hon har ju blivit varsta morsan till lilla Iza. Det ar fan ta mig frasigt! Sjalv har jag haft en bra dag och skulle kunna tanka mig att ta med en liten pojk hem.

Det blir bara "varre och varre" har med julklapparna till barnen. Att Michael skulle fa en groda eller odla i julklapp har statt klart sedan lange men att Alyssa ska fa en HUND var nagot nytt pahitt de har kommit upp med. Joe tyckte att hon fortjanade det nu nar hon har gjort sa stora framsteg med sitt uppforande i skolan. Jo, tjena, en 700-dollars hund for gott uppforande! Fast jag ar glad, jag tycker om att ha manga djur och nu har vi snart ett helt zoo har: en odla, tva guldfiskar, en hamster, en hund och sa de tva nya da.

Barnen ar sa roliga att de berattar for mig vad jag kommer att fa i julklapp. Hehe! De ar fina. Skulle satta pa en dvd ikvall som vi kunde titta pa, da sager Alyssa helt ovantat: Emma, I love you! Det var sa fint. Sen fick vi ha big-hug-party.

Jag alskar min vardfamilj. Jag borjar kanna mig trygg har och med dem nu. Jag borjar kanna mig hemma har. Jag tanker pa dem och nastan saknar dem nar jag har varit borta over helgen. Det ar fint, men dock sa farligt. Tanken pa att jag en dag maste lamna dem och bli ersatt kommer att vaxa sig tyngre och tyngre for varje dag som gar, det ar jag overtygad om. Samtidigt raknar jag anda ner till den dagen jag kommer att aka hem. Det ar en konstigt, splittrande kansla. Men missforsta mig inte, jag ar pa topp och mar hur bra som helst. Kanske hor det ihop med att jag antligen har kunnat borja sova ordentligt har. Har sovit hela natter i en vecka nu. Det ar sa himla skont!



Michael ar den sotaste! Jag tror att det borjade forra veckan nan gang - han ville lara sig ett svenskt ord, sen nasta och nasta. Han lat som en redig skanepag nar han sa vissa ord sa da "hotade" jag med att prata med Gina om att ta med honom till Sverige nar jag aker hem. Jag trodde att den tanken skulle skramma honom men istallet gav det motsatt effekt - han ar sugen pa att aka till Sverige och vill lara sig fler ord. Han sager hela tiden "I think you have to bring me with you to Sweden". Men sa idag da... Han kom pa att om han foljer med mig sa kommer hans odla och kommande groda inte bli matade och alltsa do, sa han kan inte folja med mig hem, sager han VALDIGT ledsamt. Men sa kom han pa att jag kan ju stanna hos dem och bo dar. Ah, det var sa fint...

Och i torsdags forra veckan innan jag skulle aka till Chicago sa hade han varit sa ledsen innan han skulle ga och lagga sig och hade han fragat Gina varfor Emma maste aka till Sverige. "She's not going to Sweden, she's just going to Chicago over the weekend".



Det ar skont att veta att det inte ar bara han som har vunnit mitt hjarta.

Tyvarr kan jag inte lagga upp nagra bilder har langre, av nagon anledning. Men om ni vill se bilder fran bland annat Silver Bay och Chicago kan ni kolla in Karins resdagbok. Sok pa Kaaarin85 pa resdagboken.se och klicka er fram till hennes fotoalbum. Dar ar atminstone bilder pa mig och mina aventyr, tjooo! Kanske borde fixa en san jag med...

Kommer pa mer och mer och fortalja hela tiden. Haller pa att skriva ett paper om Chicago och har gjort lite research. Vissa gor det fore sin resa, andra efter. Jag hor till den sistnamnda gruppen. Chicago ar tydligen USAs tredje storsta stad efter NY och LA. Jag visste att det var en stor stad, men inte sa pass stor.
Alltsa var vi i USAs tredje storsta stad, uppe i varldens tredje hogsta byggnad och besokte varldens storsta akvarium. Det var visst en frasigare helg an vad jag hade kunnat ana...

Tjosan, det har nastan gatt en manad sedan jag skrev har senast! Det ar ungefar halva min vistelse har, eftersom jag i lordags hade varit har i tva manader (vilket i sin tur ar 1/6 av au pair-tiden har). En del har hant sedan sist. For ganska langesedan nu var jag i Buffalo med Erica, Kristien och Susie. Vi var i farliga omraden i east of Buffalo. Mindre smidigt men en intressant upplevelse och det gav verkligen perspektiv pa ens egen standard har.

Har ocksa varit i Silver Bay med Karin och Jennie. Det var jattefint och bra pa alla satt och vis! Det var en bilresa pa narmare 5 timmar for att komma dit, vilken vi spenderade med att beratta 10 saker om oss sjalva som ingen visste och lyssna pa bra musik. Som tex underbara (!) klassiker som Aqua och Hanson. Karin var DJ. Val dar var vi pa olika foredrag som tex healthy activities for children, ice-cream making, american presidency. Var inte sadar valdigt anstrangande med andra ord. Jag och Jennie klattrade klattervagg och spelade tennis. Sen spelade jag och karin jatteflummig pingis med tyskan. Pingis...

Firade Thanksgiving i Connecticut hos min vardmormor. Hon hade ett dromlikt hus med en flod utanfor precis utanfor terassen. Men en sak jag har fatt erfara har ar att man inte blir lyckligare av att ha mer pengar och finare hus. Inte heller jag blev lyckligare i deras hus. Tvartom. Systrarna kan vara valdigt roliga och jag kan skratta hogt manga ganger, MEN, det ar inte latt att traffa andras slaktingar och vara i den situationen jag ar i. Jag akte dit som pa semester med min familj men deras mormor ville garna utnyttja att jag var dar, genom att be mig ta hand om barnen eller stada upp efter dem. Hon fragade bara nar Gina inte var i narheten, saklart. For 1) jag jobbade inte och 2) Gina ar min "arbetsgivare". Sa nar jag ringde hem pa min fodelsedag grat jag som en gris. Da sa Gina: "Do you want a beer?". Haha! Hon ar sa gullig!


I helgen var jag i Chicago med Karin, Erika och Cecilia. Det var SA bra! Jag alskar Chicago! Vi hade ett fullspackat schema att folja for att fa ut sa mycket som mojligt av helgen dar. Det var perfekt! Vi var uppe i varldens davarande hogsta byggnad Sears tower (nu varldens tredje hogsta), var i en park och tittade pa den kanda bonan (hjalp mig karin, vad hette parken?), var i en svensk village - anderssonvillage. Haha! Det var sa haftigt! Dar var en affar med svenska varor, sa jag kopte med mig julmust, glogg och nyponsoppa hem till min vardfamilj. I affaren borjade jag prata med en amerikansk dam som tipsade om det svensk-amerikanska museeumet pa andra sidan gatan. Dar var det julmarknad och luciatag. Och dar traffade jag en kvinna som ocksa var fran Sverige och Helsingborg! Believe it or not! Sen fick jag prata med hennes trevliga amerikanska man... och sedan ytterligare en annan trevlig man i souvenirshopen. Anledningen till att jag namner dessa trevliga manniskor ar att det pa nagot satt genomsyrar hela var vistelse i Chicago. Manniskor var valdigt gulliga dar. Och mitt ressallskap ocksa saklart!
Roligast var anda pa flyget hem. Karin och jag satt bredvid varandra och var overtrotta och flummiga till max. Herregud! Jag sager bara: -Rulla in som en apelsin. SOM OM DET SKULLE RIMMA! Men det ar iaf ett bra ordsprak.

Har en sida i min anteckningsbok som jag kallar Karins horna. Ser ut ungefar sahar i den:

Pa flygplanet strax innan vi landar
- Undrar om dar ar nagon som kollar om dar ar is hela tiden?
- Det ar dar nog!

I SIlver Bay klacker hon ur sig nagot sa uppenbart som:
- For you know... you can drive faster on the highway!

Sen forsokte jag forklara mitt daliga skamt om att vara pa kanelen for henne. Jag sa en gang till Linnea pa lunchen i skolan nagot om att vara pa kanelen och sa pekade jag pa min fil med kanel pa och sa "pa kanelen". Nar hon inte skrattade trodde jag att hon inte fattade sa jag sa det igen "pa kanelen" och pekade annu tydligare. "Jaja, jag fattar", sa hon, men skrattade inte anda. Och nu kommer vi till den roliga delen... Karin visste inte vad uttrycket Pa kanelen betydde sa hon forstod ju inte vad jag pratade om. Sa hon fragar: Vada, ville du ha kanel pa tomtegroten? Hahahahaha! Sa klockrent!

Idag har det varit en sk snowday for barnen, vilket innebar att de har varit lediga fran skolan pga all snon som har kommit. Det ar sanslost! Dar ar nog en halvmeter sno redan och det ska snoa hela veckan. Vi har varit ute och akt pulka och jag testade tom snowboard. Det var kul! De har upplasbara pulkor som ser ut som badringar ungefar, sjukt bra glid pa dem! I helgen ska vi antagligen aka skidor... YEY!

What else... Jag vill kopa en tree frog nar jag kommer hem till Sverige. Jag ar lika fascinerad och intresserad som Michael nu. Jag langtar till julafton nar han ska fa en! Gina fragade mig om jag ville ha en hamster i mitt rum sa jag vet inte om hon planerar att ge mig ocksa ett husdjur till jul. Forresten sa har Karin rullat in som en apelsin och ska komma over och fira jul med min familj pa Julafton.

Har inte sa manga planer inom det narmaste men i Februari ska forhoppningvis min vardfamilj och jag aka till Florida. Sen vill ju Nagon aka till Mexico, sa vem vet!

Jag gor som grodorna gor om vintern: graver ner mig i leran och vantar dar tills det blir varmare tider. Jag behover det. Jag tanker inte ha kontakt med nagon dar hemma for ett tag framover, inga samtal, inga mail, ingen blogg. Ta det inte personligt, det ar bara sahar jag maste ha det just nu.

Jag onskar att jag kunde krama om dig och vara den person som du behover just nu. Jag kanner mig sa hjalplos och situtionen ar sa frustrerande att inga ord racker till. Jag vet det. Men jag forsoker. Jag forsoker vara den van som du alltid har varit till mig (och nej, jag menar inte den tokigaste sidan av dig just nu, utan den fina med ord som till och med kan laka akilleshalar). Jag skanker dig all min styrka och de varmaste av tankar. <3

en av de saker jag sag fram emot mest med det har aret var att fira halloween har. jag tyckte att det skulle bli roligt att verkligen Fira det; gora seriosa forberedelser och kla ut mig och ga trick or treat i grannskapet. well, med facit i hand blev det ratt mycket flopp!

hela var gata skulle samlas hos en granne idag for att fira. min familj gar utan mig dit (!) och jag far snallt springa efter som en liten hund. kommer dit, skakar hand med nagra stycken och smapratar lite med en kvinna som inte verkar vilja prata med mig egentligen. sen star jag dar, ensammast i varlden och vet inte vad jag ska gora eller vem jag ska prata med (for arligt talat, vem bryr sig om en au pair?), sa jag gar hem igen, satter mig i min garderob och bara sitter. trostater. SEN ringer min hjalte, kristien! vi at middag tillsammans och senare kom susie ocksa. det var fint. och genast far man nagot annat att tanka pa. ytterligare en gang.

annat som anda varit bra idag var besoket pa Strong Museum of play med Michael. ett sa klockrent stalle for barn! dar kan de gora allt: pyssla, experimentera, leka affar, traffa sagofigurer, dansa, busa, klattra... allt!

en av mina favoritsysselsattningar ar att upptacka for mig ny musik. det senaste ar billy joel och da speciellt piano man och say goodbye to hollywood. gillar ocksa obadiah parkers version av hey ya.

min kamera ar fortfarande inte lagad, darav blir det inte manga bilder upplagda har. dock har karin en resdagbok som jag ska forsoka sno bilder ifran imorgon och lagga upp har.

blev utsatt for en trevlig tjej i kassan pa wegmans (mataffaren) idag. hon var sa vanlig och gullig att mina kinder blossade upp. det var Inte roligt!