Liftande munkar på väg till klostret

Idag har jag, Moa och Tashid varit ute på äventyr Halv nio satte vi oss i bilen för att åka till Himis Monestary, ett kloster uppe i bergen där de håller ett stort evenemang den här helgen. Vägen dit gick genom byar, överallt ser vi berg i olika färger och skepnader, ett tag Indusfloden. Vi passerar skyltar med varningens ord förpackade i visdomsord: be alert today, be alive tomorrow. Speed is a knife that can take your life. Hey darling, I like you, but don´t drive so fast. Accedintens don´t just happen, they are caused. The roads are curvey, don´t feel them. Osv. Det var gulligt. 
 
Vi stannar i en by för att köpa något att äta, då kommer ett gäng munkar fram till oss för att de vill ha skjuts till klostret. Visst, säger Tashid och stuvar in dem i bilen. Vi går och kollar i butikerna, kommer tillbaka, och även Moas plats bak i bilen är tagen. Alltså, 6 munkar bak i bilen, och jag får sitta i Moas knä i framsätet! Hur kul är inte det!
 
 
 
 
 

Väl vid klostret pilgrimmade vi uppför berget till en nybygd Buddhastaty. Steg för steg rörde vi oss bakom folkmassan som var på väg åt samma håll. Äntligen uppe träffar vi Buddha, förundras över utsikten och hur oindiskt allting känns. Buddha, munkar, berg - vi börjar förstå varför Ladakh kallas för lilla Tibet. 
 
Tashid till höger ber.
 
Uppåt ska vi. Till höger under det gula paraplyet är head lama, den högsta ledaren för denna buddhistiska sektion.
 
Sen fick vi titta på dans- och musikframträndanden nere på torget, inringat av klosterbyggnader. Överallt munkar och kvinnor med traditionella klänningar. Egentligen vill jag bara visa alla bilderna, för det var så otroligt vackert allting. Jag slås av det gång på gång, och det i kombination med att jag trivs så himla bra tillsammans med människorna gör att jag vill berätta om allt, visa allt, från denna fantastiska plats. Det går liksom inte att knipa käft. 
 
Men jag ska snart sluta, det här blir långt. Måste bara få säga att på vägen hem, när vi släppt av ytterligare liftare och svänger ut från postkontoret så står där en bil på parkeringen med... vadå? Jo två FÅR! I baksätet på en plutteliten bil! Det var så jäkla märkligt:
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0