Har fallit i Indienhålet

Idag är jag inte riktigt samma människa som jag var igår. Igår var jag nämligen och satte ett hål i min näsa och tog ett steg mot ytterligare assimilering. Men mest gjorde jag det faktiskt för ruset. Jag har varit sugen på att göra något ända sedan förra våren när jag bokade min tatueringstid (som krockade med Indien). Men så fick jag istället pierca mig på indiskt vis. Det var jäkligt mycket karaktär i det. Det var en process. Det började förstås med en förhandling om priset. 
 
 
 
 
Därefter började den väldigt kortväxta mannen knacka med sin hammare på en tjock silvertråd. Han hamrade på i säkert tjugo minuter, samtidigt som han växlade med att blåsa eld på den från sin hemmagjorda eldkannare (av en konservburk med påsvetsad pipa). När tjockleken kändes mindre skrämmande var det klart. Han snurrade till den till en ring och räckte över den till mannen som skulle slutföra behandlingen. 
 
 
 
Utan förvarning gick han fram till mig, tog tag i min näsa och tryckte igenom ringen. Ingen nål först. Bara hänget som trycktes igenom. Jag kunde inte riktigt förstå att det var så det skulle gå till, men rätt snart var det klart, och det gjorde inte ens särskilt ont. Och ingen infektion och ingen svullnad har jag fått. Det märks att de har piercat, typ hela stan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0